och som hon älskade
vid havets rand formade hon en tanke
lika galen som havets stormande vågor
skulle han se henne om hon var död?
skulle han smaka evig bitterhet
och rivas sönder av längtan?
hennes blick blir mörk,
tanken bleknar och blåser bort i
en vind som river hårt en
mascara-randig kind
om jag bara kunde få känna
dina andetag i min själ
så skulle mitt hjärta läka,
bara du kan blåsa liv i min ande.
så sätt dina läppar mot mina
blunda lätt och förenas med mig
låt oss bli två bli en,
dela din luft med mig.
Ja det där var ju en text man skrev för ett tag sen… Vet inte vad jag tycker egentligen då…
Känn så nära Verkligheten bor. Hon andas här intill i kvällar utan vind. Hon kanske visar sig när ingen tror. Solen glider över gräs och häll. I hennes tysta lek är livets ande gömd. Så nära var han aldrig som i kväll. Jag har mött en främmande, som teg. Om jag räckt ut min hand, jag snuddat vid hans själ, när vi gick om varann med skygga steg.
/Karin Boye
Fröken Boye är verkligen en av mina absoluta favoritpoeter!! Hennes prosa
och dikter är som en skänk från ovan! Läs gärna något mer med henne!
Rekommenderar det verkligen!
And while you´re at it; Edith Södergran går inte heller av för hackor
Det är en väldigt bra sida tycker jag! Den borde fler besöka. Massa fin och bra poesi och sådant som bara väntar på att bli läst. Släng gärna ett getöga där då!
www.poeter.se/adicto är min sida. Sen finns de ju de som är lite bättre än jag då 
Men det pratar vi tyst om!!
